josefines perspektiv
jag låg i en sjukhus säng och kollade mig runt , vad hade just hänt mig?
Det enda jag kom ihåg var att jag hade öppnat dörren och..
mycket mer minns jag inte.
plötsligt öppnas dörren och Zayn , Julia, Liam, Niall, Harry och Louis springer in i rummet och kramar mig i en gruppkram.
'' Är du okej ? '' '' Älskling förlåt att jag lämnade dig , ska aldrig hända igen! '' ''vad hände? ''
'' Josse? '' '' Josse, snälla svara. ''
Alla frågor förvirrade mig och jag slöt mina ögon och en läkare kom in.
- Ni måste vara försiktiga! hon är svag, hon måste på operation.
- Kommer hon klara sig? frågade Harry.
- Det är svårt att säga, det är 50/50.
Harry ramlade ihop och han svimmade nog, jag kunde inte se men jag hörde att alla fick panik och ropade dit massa andra läkare, min harry.
Om jag inte skulle överleva, vad skulle hända med Harry?
skulle han kunna överleva utan mig? jag skulle inte dö, jag ska kämpa för hans skull.
Han , Julia och killarna var mitt allt, jag kan inte bara dö såhär.
Jag kände hur någon slags nål stack till i min handled och jag skrek till, jag kände hur mina ögon lock blev tyngre och jag somnade, jag antar att jag skulle opereras nu.
Efter ungefär 1 timme vaknade jag upp igen och Jag låg i samma rum som förut, Alla stod utanför och kollade på mig , när dom såg att jag öppnade ögonlocken så sprang dom in, alla utan Harry.
- Va.. var.. är..
- Harry svimmade när läkaren sa att du kanske inte överlevde, men vi är så glada att du överlever! sa dom och gav mig en gruppkram och jag försökte krama dom tillbaka med alla slangar och vad det nu var som satt i min arm.
- Men, jag måste träffa han.
- Du för svag för det nu, vi tror att harry blir frisk innan dig så då kan han komma till dig istället.. sa Louis och kollade i mina ögon, inte som förut, utan riktigt djupt.
Jag hörde att någon utav killarna harklade sig och jag och Louis släppte våra blickar ifrån varandra.
30 minuter senare
- Josse, harry är frisk till 100 %, så han kan komma hit nu.
- Snälla, skynda hit med han.
Sköterskan nickade och sprang iväg, efter 2 minuter kom Harry in i rummet.
- Älskling. sa han och la sig brevid mig och kysste mig, jag log där och kände smärtan i magen, men jag brydde mig inte, det var perfekt nu.
- Jag..
- Sch, prata inte. sa han och kysste mig ännu mer.
- Lyssna bara på vad jag har att säga, sa han och närmade sig mer, jag nickade som svar.
- Hade du dött, skulle jag dött brevid dig.
- Me..
- tyst älskling, bara lyssna.
Han la sitt finger för min mun och jag tystande.
- Hade du dött skulle jag dött brevid dig, jag skulle inte klara mig utan dig. vi har känt varandra rätt kort tid, men det är du som lyser upp min värld.
Han började sjunga på sitt solo i what makes you beautiful och jag kände mig världens lyckligaste tjej i världen, jag menar vem drömmer inte om att Harry ska sjunga solo för en?
Han kysste mig riktigt länge, jag kände att mitt hjärta började rusa , jag var så kär.
tydligen så hade man hört det av hjärt apparaten som pep hur mycket som helst.
- Haha , är du verkligen så kär i mig? sa han och kollade djupt i ögonen.
Jag nickade ivrigt och han skrattade samtidigt som han kysste mig.
jag la mina armar under hans tröja, hans mage var så varm och jag blev svag av att känna på hans magrutor.
- Älskling.. sa jag och harry kollade ner på mina händer.
- Ja babe?
- Du är så himla snygg.
- Du ska verkligen inte säga något, du är den snyggaste personen i världen.
Jag orkade inte tjaffsa om något sådant så jag bara skakade på huvudet.
- Du vet att du är det, men gubben jag orkar inte tjaffsa om det, du är snyggast och allting puss. sa jag och pussade honom , han kysste mig och det övergick till hångel, men vi fattade båda att vi inte kunde göra det här, på en sjukhus säng så vi avslutade det efter kanske 5 minuter.
- Kan du fråga när jag får åka hem?
harry nickade och reste sig upp.
- Sakna mig inte för mycket nu! sa han och kysste mig.
jag log och slängde en kyss till han , han tog emot den och förde den mot sina läppar.
han gick ut ur rummet och jag hörde att han stog och pratade med en sjuksköterska precis utanför dörren.
Han kom in igen och satte sig brevid mig.
- Du får åka hem nu!
- Verkligen?
- Ja! kom nu så packar vi dina saker.
Jag nickade och det kom in en sköterska som drog ut slangar och allt var det nu var som var instucket i mig.
Jag packade det som jag hade haft med mig och bytte om till mina vanliga kläder.
Harry bärde upp mig och jag skrattade.
- Vad gör du älskling?
- Jag får inte riskera att detta händer igen, isåfall får dom komma förbi mig först.
jag skrattade åt han och pussade han på munnen och han tog ett mycket hårdare grepp om mig, som att han aldrig ville släppa.
Vi kom hem till lägenheten vid 12, klockan hade varit runt halv när vi åkte från sjukhuset.
harry tog fram nycklarna och låste upp, ingen var hemma.
- Var är Zayn och Julia?
- tror dom var på starbucks, men dom sa att jag skulle hälsa dig om du skulle vakna upp innan dom kom hem.
jag nickade och satte mig ner i soffan, harry satte sig brevid.
- Josse, kommer du ihåg något?
jag nickade långsamt.
- Snälla berätta.
plötsligt fick jag en flashback och jag kom ihåg precis allt.
- Det, det började med att det ringde på dörren..
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
xoxo, josefine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar